bloggkommentatorerna

Var får gränsen för barn och smink?
Linda Hallberg skriver om smink och barn, vilket är en kombination man instinktivt studsar till inför, eftersom de flesta nog inte tycker att de hör ihop. Samtidigt så är man ju barn tills man är 18 och de flesta tonåriga tjejer sminkar sig. Linda tycker att barn endast ska hålla på med smink som en rolig grej, och inte som något måste. 

Mina första minnen av smink är att jag inte kunde låta bli min mormors systers hallonröda läppstift, som stod alldeles vid handfatet i badrummet hemma hos henne. Jag testade pyttelite, tyckte jag, och varenda gång upptäckte hon det så fort jag kom innanför dörren i köket. Hon skrattade luttrat åt mig. Det var väl i lågstadieåldern. Ungefär samtidigt smugglade min bästis ut sin storasyrras ljusrosa metallic-läppstift och tog med till skolan, och vi strök på lite och blev genast ertappade och uppläxade av vår konservativa fröken som tyckte att just barn och smink inte hör ihop. 

Det där var ju inte bara en rolig maskeradgrej, för lite berodde det ju på att vi tyckte att dessa lockande läppstift var så otroligt vackra. Vi ville testa något riktigt snyggt. Men det kändes inte destruktivt med smink för mig på den tiden ändå. Det var enbart roligt, men inget måste. Det blev det när jag var 14. 



Innerst inne tycker jag fortfarande att detta är otroligt snyggt.

Men när jag läser kommentarerna under Lindas inlägg så ser jag i alla fall var gränsen för länge sedan är passerad och det är när föräldrar med förpubertala döttrar kommer in i sminkaffärer och ber om hjälp för att barnet är blekt eller har ringar under ögonen. Att jobba för att dölja och göra om små barns ansikten är ju helt galet. 

//Mia