bloggkommentatorerna

Var får gränsen för barn och smink?
Linda Hallberg skriver om smink och barn, vilket är en kombination man instinktivt studsar till inför, eftersom de flesta nog inte tycker att de hör ihop. Samtidigt så är man ju barn tills man är 18 och de flesta tonåriga tjejer sminkar sig. Linda tycker att barn endast ska hålla på med smink som en rolig grej, och inte som något måste. 

Mina första minnen av smink är att jag inte kunde låta bli min mormors systers hallonröda läppstift, som stod alldeles vid handfatet i badrummet hemma hos henne. Jag testade pyttelite, tyckte jag, och varenda gång upptäckte hon det så fort jag kom innanför dörren i köket. Hon skrattade luttrat åt mig. Det var väl i lågstadieåldern. Ungefär samtidigt smugglade min bästis ut sin storasyrras ljusrosa metallic-läppstift och tog med till skolan, och vi strök på lite och blev genast ertappade och uppläxade av vår konservativa fröken som tyckte att just barn och smink inte hör ihop. 

Det där var ju inte bara en rolig maskeradgrej, för lite berodde det ju på att vi tyckte att dessa lockande läppstift var så otroligt vackra. Vi ville testa något riktigt snyggt. Men det kändes inte destruktivt med smink för mig på den tiden ändå. Det var enbart roligt, men inget måste. Det blev det när jag var 14. 



Innerst inne tycker jag fortfarande att detta är otroligt snyggt.

Men när jag läser kommentarerna under Lindas inlägg så ser jag i alla fall var gränsen för länge sedan är passerad och det är när föräldrar med förpubertala döttrar kommer in i sminkaffärer och ber om hjälp för att barnet är blekt eller har ringar under ögonen. Att jobba för att dölja och göra om små barns ansikten är ju helt galet. 

//Mia
 
Saker som sätter spår
Trots att jag följt Lindas sminkblogg i cirka åtta år vet jag nästan ingenting om Linda Hallberg, utöver att hon är extremt duktig på smink. Hon är nischad, och inte speciellt personlig, hon håller sig i bakgrunden, trots att i stort sett varenda inlägg pryds med bilder av hennes ansikte. Kanske kom en förklaring till det idag, när hon berättar om ett barndomsminne som satt djupa spår i henne. En skolsköterska som sa att det gäller att inte vara för mycket, särskilt inte som tjej. 

Är det inte helt sjukt? Linda kan citera ordagrant, och hon minns det som igår, trots att det skedde när hon var tolv år. Det är så otroligt viktigt att tänka på hur man uttrycker sig till unga människor, särskilt som yrkesmänniska. Föräldrar är naturligtvis viktigast av allt, men där är ju kontakten så tät, och man säger dumma saker och man säger bra saker, och då får kanske inte varje uttalande lika stor tyngd. Men att sitta som något sorts proffs och säga att det är viktigt att man som tjej inte är för mycket är galet. 


Linda undrar om läsarna också har påverkats starkt av vad någon har sagt. 

Jag kommer att tänka på en grej som inte är lika allvarlig, men som påverkade mitt beteende länge efteråt, kanske fortfarande. När jag gick i sjuan satt jag i klassrummet och pratade med några, och plötsligt stirrar en av dem, den snyggaste killen i klassen på mig, och säger häpet: "Faan vad blek du är!"

 
16 år senare sitter jag på en middag och ser ut som Donald Trump!

Inte lika ödesmättat som Lindas historia (i och för sig vet vi inte resultatet än. Mitt solande brukar gå mot rekommendationerna) men ändå skakande. Jag köper fortfarande alldeles för mörk foundation. Använder solpuder året runt. Blir bara riktigt lycklig när någon frågar om jag varit utomlands nyligen. 

//Mia
 
Gulliga figurer
Linda Hallberg har fått hem smink med "Little twin stars". Hon kände inte till dem och det beror kanske på att hon är ung? Jag som är född 1980 växte upp med den här figuren. Det fanns en liten avdelning i leksaksaffären med typ pennor och sudd. Oerhört eftertraktat! Men det var även Hello Kitty, grodan Kerokerokeroppi och My Melody bland andra. Själv hade jag inte mycket av detta men det lilla jag hade vårdade jag ömt. 

När jag gick på högstadiet hittade jag en butik i Göteborg som hade enbart söta saker som Sanriogrejer. Tror att den hette Lollipop. 

Någon från Göteborg som minns? Någon i min ålder som minns hur eftertraktat detta var?

//Anna-Maria

(null)