bloggkommentatorerna

Bloggträff ala 2009
Kul att Maria Montazami plockar upp det utdöende fenomenet bloggträffen. Det har blivit lika ovanligt som att åka hem från studenten själv i en, av pappa, hyrd sportbil. Numera åker alla på ett flak tillsammans. 

Jag hoppas att bloggträffen kommer tillbaka! Kanske svårt för de stora bloggarna, men för de lite mindre hade det funkat. 

//Anna-Maria

(null)

Assistent till Montazami
Ska man bli överraskad, efter tio år som bloggkommentator, så ska man spana in de äldre bloggarna. De yngre följer ofta samma mönster. Eller, det finns ett par stycken nischer man kan välja mellan, och sedan kör man på det, så att alla är så lika varandra som möjligt. Äldre är inte lika trendkänsliga. Därför bjuder de på mer överraskningar. 

Idag blev jag till exempel glatt förvånad när jag läser ett inlägg skrivet av Maria Montazamis assistent Anna. Det handlar om vad en koloskopi är, och varför Maria ska genomgå en sådan. 

Scrollade ner och ser att Maria mycket riktigt har flaggat för att hon ska göra en undersökning, men att hon avsåg sätta sin assistent på att förklara för läsarna vad det går ut på. Så omväxlande det måste vara att jobba som assistent åt en bloggare. 

Undrar vem som är drömbloggaren att vara assistent åt? Det lutar faktiskt lite åt just Maria Montazami, när jag tänker på det. Om man bara håller sig vän med henne så kan man nog ha det rätt gött i en fluffig soffa, drickandes vin och skvallrandes med Maria, när man inte reser första klass till Sverige. 

//Mia

 

Den vita etiketten
Montazamiklanen är precis i lanseringstagen för en parfym. Det är helt i sin ordning. Vad jag däremot undrar är vad de har tänkt kring bilderna som skall locka oss att köpa parfymen? De tre kvinnorna Montazami vadar genom högt gräs mot ett okänt mål. Vad gör de där? Letar de efter en tazzle som Maria har tappat i vinddraget från den öppna bilen? Eller kanske är det en av hundarna som har sprungit iväg när den skulle rastas och nu går de och letar och ropar efter den lille tussen? Fast då ställer man sig inte och blundar och lutar sig mot sin mor som om något sorgligt har hänt. Kanske har hunden skadat sig? Eller så är det så att deras skjuts åkte iväg när de tog en pissepaus och nu står de och väntar på en förbipasserande att stanna för att få lift. Ser man så där ljuv ut så är det kanske lättare att få lifta? Med ett grässtrå i handen precis som om man omfamnar hela världens grödor med sin oskuldsfullhet. Skämt åsido. Jag har bara inte uppfattat Maria Montazami som så här ljuv tidigare. Jag tänker mig henne som väldigt bombastisk och för mycket i sann USA-anda med sitt löshår, stora hus, maffiga inredning och gigantiska suv:ar på uppfarten. Det här med ljuva ängsbilder blir helt fel i min hjärna. //Anna-Maria