bloggkommentatorerna

Nystart för Micah
Nu, kanske iom flytten till blogg.se, så kom jag att tänka på en annan bloggare som höll till för flera år sedan. Micah, som blev gravid när hon var 14 år, och fick en dotter 2010. Minns ni henne? Hon var otroligt stor vid den tiden, men sedan mådde hon allt sämre, och hon flyttade runt på olika boenden för att må bättre. Dottern placerades hos pappan och Micah gav ut en bok om alla traumatiska upplevelser. 
 
Nu verkar hon må bättre. Hon har blivit dubbeldiagnosticerad med ADD och Asperger, hon är inte lika öppen med sitt privatliv på Internet. Hon skriver att det känns bättre att blogga nu när många av de som nätmobbade henne inte längre är kvar och hackar på henne. Så nu hoppas jag verkligen inte att vi skickar dit några idioter, för det känns väldigt trist om vi skulle bidra med att en människa som ligger, och håller på att resa sig, ska få massa skit. Och det är inte någon idé att hävda att man lägger sig i för barnets skull, för allt det där verkar skötas professionellt, och Micah kämpar för att få till ett mer regelbundet umgänge med dottern. 
 
Jag tycker faktiskt att det är både intressant och nyttigt att ta del av bloggare som inte lever i en priviligierad verklighet med jobb i en creddig bransch, mitt uppe i en bostadskarriär tillsammans med en tjusig sambo. 
 
//Mia
Skönhetsnormen segrar över allt
Läste och kommenterade under Micahs inlägg idag. Hon postade nämligen en bild på sig själv och garderade sig med att hon vet att hon har gått upp i vikt. Någon kommenterade och tipsade henne om att hon bör sluta ta antidepressiva, med logiken att då går man ner = mår automatiskt bättre pga slipper dåligt självförtroende. Ångest och sånt där tycks otänkbart om man bara är smaaaaal och lyckad. Och oavsett om man faktiskt mår lite kasst trots att man är smal, så är det enligt den personen ändå värre att vara tjock och stabil i psyket. Sen läste jag Lady Dahmers inlägg och nu citerar jag: "Om man tycker att en tjock kropp är det värsta som kan drabba en så kommer man automatiskt förutsätta att alla som är tjocka känner precis detsamma." Sjuk värld. //Mia
Sjuk sjukvård
När jag läser Micahs inlägg om tablettberoendet så tänker jag så klart på Tyra eftersom hon är i samma sits men jag tänker också på läkarna som skriver ut tabletterna. Vad har de för ansvar? Kan man göra på något annat sätt? Jag tänker att det måste finnas andra vägar att gå istället för att skriva ut en massa svinstarka tabletter som dessutom är beroendeframkallande. Har man fått tabletterna av en läkare så tänker man att det är ok, så tar man dem och blir beroende och mår ännu sämre än vad man gjorde från början. Jag vet inte om en av lösningarna skulle kunna vara att fler professioner samarbetar tätare med människor som är sjuka. På så sätt att om man kommer till läkaren och har väldigt ont eller inte kan sova så borde orsaken utredas istället för att ge personen något som bara dövar symptomen på det som är sjukt. Läkare kanske skickar en remiss till ortopeden men när det tar ett halvår att komma dit så har man hunnit bli beroende av tabletter. Alltså får människan en sjukdom till i form av ett beroende. Inte bra. Bättre då att samla ett team med läkare av olika slag, arbetsterapeuter, sjukgymnaster, osteopater, kostrådgivare, psykologer, psykiatriker osv så att man kan få hjälp snabbt av den som troligast kan hitta orsaken till det onda. //Anna-Maria