bloggkommentatorerna

Osäkra stilen
Idag har jag haft skolavslutning och julbord med jobbet. Det krävde att jag klädde upp mig en aning. Det är flera högtider på ingående och finkläderna skall på. Idag kändes det som att jag klädde ut mig. Det är så det känns när man går med ungefär samma stil på kläder 360 dagar på ett år och ändrar den radikalt några enstaka dagar. Idag var en sådan utklädningsdag. Mycket smink, uppsättning i håret, klackaskor, finbyxor, blus och kappa samt skinnhandskar. 
 
Jag tänkte för mig själv: -Du ser ut som Prussiluskan. 
 
Min sjuåriga dotter när hon hade synat mig skeptiskt från topp till tå: -Varför har du klätt ut dig till Prussiluskan?
 
Ja, ni ser. 
 
När jag hade lämnat barnen och åkte till jobbet så grubblade jag på det här med kläder. (Mitt liv består av ständig analys av allt som händer. Kan inte släppa något.) Jag tänkte på att när jag var i 20-årsåldern så klädde jag mig ofta väldigt fint. Då tror jag att jag gjorde det för att kompensera för att jag tyckte att jag inte riktigt platsade. Jag ville att andra inte skulle syna min bluff. Men jag var ingen bluff då, det kan jag se nu. Min klädstil idag är mycket mer casual och nedtonad. Bekvämt är ledordet. Men ändå någon slags stil. Inte helt tanklöst. Vill inte se töntig eller för gammal ut. Nu behöver jag inte längre klä upp mig för att någon skall tro att jag platsar.
 
Men så kommer de där dagarna när man "ska" klä upp sig och jag blir jätteosäker på mig själv. Konstigt ändå. Det handlar nog om att jag inte vill sticka ut egentligen. Det blir jobbigt och jag måste skoja bort mig själv med att säga att mina barn trodde att jag hade klätt ut mig till Prussiluskan. Ja, herregud. Och när man får en komplimang så kan man inte riktigt ta den utan säger: -Va?! Tycker du? och personen blir jätteobekväm och vet inte riktigt vad den skall säga. 
 
Jag borde nog klä upp mig oftare tänker jag. Så att jag själv inte blir så obekväm i det och så att det inte väcker uppståndelse. Unna mig lite fler dagar av flärd år 2018. Det är onödigt att kläderna bara hänger där i garderoben och jag behöver osäkra min stil lite mer. 
 
Igenkänning någon?
 
//Anna-Maria
 
 
När lyssnar ni?
Det startas nya podcasts hela tiden och nu skall Michaela Forni också podda. Det finns så många nu att det är svårt att hålla koll och svårt att börja lyssna på någon ny. Jag har inte alls lika mycket tid nu som tidigare när jag hade längre väg till jobbet. Det stör mig oerhört mycket. Jag skulle behöva lite tips på när man kan lyssna på poddar, för att hinna med alla jag vill lyssna på. 
 
När klämmer ni in en pod?
 
//Anna-Maria
Galna grannar
Tillhör dem som tycker det är festligt att höra om grannfejder. Vet inte varför, men jag blir uppiggad av folk som beter sig helt irrationellt. Satt därför och skrattade förtjust när jag läste om Fornis förbannade gamla granne. Hur hon sopade ner skräp på Fornis kille som låg på balkongen och solade. "Tål man inte någon fest om året så ska man flytta till hus", tycker Forni. Vi bor i hus, och här säger man om samma sorts människor "tål man det inte så ska man flytta ut i skogen". Det finns alltid folk som retar sig på grannar, överallt. 

Vi har också en argbigga, som stör sig på att vi inte har tillräckligt fint på vår tomt. Obs, vi har absolut inget skrotupplag, men däremot har vi en bit naturtomt, där träd och buskar får växa fritt, under ett begränsat område. Vår granne har svårt att acceptera det, men nu verkar hon vara för gammal för att bråka, för det har varit lugnt ett tag. 

Men det ÄR ju inte kul, för man blir så begränsad i sitt eget hem, när man har en pågående fejd alldeles utanför dörren. Man VILL ju inte vara ovän med folk. Man VILL inte vara ett irritationsmoment. Förstår faktiskt folk som flyttar om det är riktigt illa. För vad ska man göra? Vad ska Forni göra? 

//Mia