bloggkommentatorerna

Reklamen styr
Under det här inlägget har någon citerat Michaela Forni, och hur hon resonerar kring kommentarer under sponsrade inlägg. Om företaget vill att de ska censureras så gör hon som de vill. Återigen får jag svart på vitt på hur lätt det är att gå på nitar när det gäller sponsring och reklam i sociala medier. Jag tror att jag är vuxen, påläst, van och kritisk, men motbevisas gång på gång. Det klart att jag inser att detta händer hela tiden, på alla möjliga bloggar som samarbetar med företag! Men jag har aldrig tänkt på det. Jag har aldrig tänkt när jag läst igenom kommentarerna att här har det minsann sållats bort massa kritik. Helt otroligt att man är så naiv ändå? Det är ju klart att företaget som betalat pengar inte vill att det ska stå negativa saker, och det klart att personen som får betalt för att marknadsföra något gör som företaget vill. Vad tänker ni? Jag tycker det är omoraliskt, men hade antagligen gjort samma sak själv. Ni då? //Mia
Gammalt groll
En läsare önskar: Kan ni inte skriva om forni/hibbs beef? Kändes lite otippat att forni skulle säga taskiga saker. Hon känns så vuxen nuförtiden. Jag har inte lyssnat på Daniel Redgerts podcast Tankar med Michaela Forni, så jag vet inte vad hon säger, men Anna Hibbs är jätteledsen. Ser att någon kommenterar att Forni bara svarade på Redgerts ledande frågor, och att det var skämtsamt menat. Andra hävdar att Forni typ är ondskan själv. Jag vet ju inte, eftersom jag inte lyssnat. Men här har ni ett tips om ni känner för lite drama på lördagskvällen. Jag tror jag tar det till söndagsfrukosten istället. Tycker faktiskt att det är lite trist. Tänkte att de var äkta vänner, även om de glidit ifrån varandra ordentligt de senaste åren. //Mia
Nätterna
Precis som Michaela Forni så hatar jag nätter och då har jag inte ens sömnproblem. Jag vet inte vad som händer på nätter men jag blir ångestfylld och allt känns jobbigt. Jag får typ en svidande känsla i kroppen om jag är uppe på natten och ett tryck över bröstet. Jag förstår precis vad hon menar när hon känner sig ensam. Det är som om man är den enda människan på jorden och att det alltid kommer att vara så. Märkligt det där för jag älskar att vara ensam på dagarna. Min bästa dag just nu är torsdagar när jag är "ledig" från lärarjobbet och är hemma själv. Ni som har småbarn eller har haft vet säkert också hur hemskt det kan vara när man vill sova på natten men inte kan på grund av vakna och ätande bebisar. Den paniken jag kunde känna ibland när jag inte fick sova bort natten. Som tur höll bebisen en sällskap, men fy vad ångestfyllt det kändes. Det värsta var liksom inte sömnbristen utan att vara vaken på natten. På morgonen kändes det bättre igen. Alla känslor förstärks på natten också. Är man ledsen blir man ledsnare och arg, argare och så vidare. Kanske därför det känns jobbigt på natten om man är en person som lätt blir orolig och ångestfylld? Nej, fy för nätter. Håller ni med eller är ni nattugglor? //Anna-Maria