bloggkommentatorerna

Någon som blir klok på detta
När man inte riktigt vet vad man skall skriva om det här men ändå känner att man måste skriva om det. Jag tänker mest hur det känns för de som är vänner med Monas ex-man. Tror de att Monas dotter ljuger? Hur hade man själv ställt sig till en person man känner som man hör har gjort något liknande? Stoppar man huvudet i sanden? Låtsas man som man har hört fel? Vad tänker ni? //Anna-Maria
Att se sina barn
För en tid sedan avslöjade bloggaren Monas Universum att hennes äldsta dotter hade blivit sexuellt utnyttjad av sin pappa. Mona var så arg på sin ex-man men också arg på sig själv för att hon inte märkte något. Jag lyssnade då på Ångestpodden och de avsnitt (55-57) där Johanna är med och berättar om det hon har varit med om. Hon säger där att Mona inte var så närvarande under hennes uppväxt. Jag får en klump i magen av det där och dömer ingen. Föräldraångest kan man väl kalla det. Det har alla föräldrar kan jag tänka mig, mer eller mindre. Man vill vara där för sina barn hela tiden men lyckas inte alltid och händer det något, som det gjorde i Monas och Johannas fall, så får man så dåligt samvete efteråt att man går av på mitten. Hjärtat brister. Idag fyller Johanna 25 år. Grattis till dig! Mona har skrivit ett inlägg till henne som jag började lipa när jag läste. Mona beskriver hur det var och hur det är nu. <3 //Anna-Maria
När den som är närmast sviker
Läste precis vad Monas Universum skrivit och blev helt yr och illamående. Det var det värsta jag har läst på länge. Vet inte riktigt vad jag skall skriva om det för det är så starkt, men det hat man i Monas position måste känna mot sin exman i det läget är outsinligt. Dottern verkar ha sina strategier för att överleva skiten hon har varit med om och det låter hoppfullt. All styrka till er. <3 //Anna-Maria