bloggkommentatorerna

Alternativa val
Nellie Berntsson skriver här om hur det är att välja bort gymnasiet. Jag tolkar det som att hon ofta blir ifrågasatt. Att bli ifrågasatt för ett val man gör gör ofta att man blir väldigt försvarande när man berättar om hur man tänkt. Hon beskriver det nämligen som att det inte finns några nackdelar alls. Jag menar att det finns klara nackdelar, även om fördelarna kanske väger över i hennes fall. Men hon träffar inte jämnåriga i samma utsträckning som andra gör, hon missar en massa kunskap, jag tror absolut inte att hon kan plugga matematik eller historia på samma sätt som om hon hade gått i skolan, hon missar en massa gemenskap och erfarenheter. Hon får såklart andra erfarenheter och färdigheter, och förr gick vanligt folk inte längre än sju år i skolan, det klart att det blir människa av henne också. Försörjningen är det minsta jag tänker på, hon har ju specialiteter som många andra saknar. Men jag tänker på hur oreflekternade och oanalytisk jag själv hade varit om jag inte hade pluggat efter 16 års ålder. Sånt kan man ju tillskansa sig någon annanstans än i skolan, men jag hoppas att hon rör sig med vettigt folk och ser till att utvecklas även inom andra ämnen än ridsport och sociala medier. 
 
OBS, hatar att det finns en underton av "dålig förebild" i kritiserandet av Nellie. Hon kan inte själv ansvara, och låta sitt liv påverkas hur mycket som helst av att andra kan ta efter henne. 

Vad tror ni om att sluta skolan tidigt? Egetligen är det kanske synd att det blivit norm att gå gymnasiet, för en del gör sig så mycket bättre utanför skolmiljön. Jag intervjuade förresten en svensk kille i New York förra veckan. Han hade inte godkänt i något på gymnasiet, förutom i media, som han var intresserad av, och nu arbetar han med reklam på Manhattan. Han sa att han absolut inte passade i skolan, men att hans bästa tips till skoltrötta är att göra någonting. Bara göra vad som helst som kan leda till något annat. Det gick bra för honom.

//Mia
Krossad av ett skåp
Tycker synd om Nellie Berntsson och framförallt hennes pappa, som fick ett sadelskåp på 200 kilo över sig när de lastade ur alla hästar i Italien. Ambulans kom, och pappan har skador på revben, lungor, rygg och nyckelben. Fruktansvärt hemskt, men jag kan inte låta bli att tänka att det hade kunnat gå ännu värre om lilla Nellie fått det där skåpet över sig. Men nu tycker hon förstås synd om sin pappa.

Just idag pratade Hanapee i podden om att hon alltid tycker mer synd om äldre män än om äldre kvinnor. Det har jag och Anna-Maria också kommit fram till.  Det är en extremt tydlig känsla, men jag vet inte varifrån den kommer. Det är dessutom orimligt, vilket Hanna var inne på, för att gamla kvinnor ofta haft det tyngre, varit utan makt och månat om sin omgivning, i jämförelse med de som är äldre män idag. Och det behöver inte handla om jättegamla människor. Alla från ens egen pappas ålder och uppåt har gällt, även då min pappa var betydligt yngre. Varför är det så? Någon som kan analysera ens skeva psyke? Är det patriarkatets fel som vanligt?

Hur som helst, hoppas det löser sig för Nellies pappa. Farlig sport, ridning, och allt som hör till.

//Mia
Skämmigt
Nellie Berntsson retar livet ur folk genom att envisas med att prata norska pga Skam. Fy fan vad störigt alltså. Men visst, vissa ord är bra. Serr, är bättre än seriöst till exempel. Men det gäller att lägga band på sig. 
 
Jag undrar mest om Nellie kallar alla sina hästar för havremopeder, som de ju heter på norska. 
 
//Mia