bloggkommentatorerna

År fyra efter allt gick fel
Kommer ni ihåg att Paow brukade skriva pubertala och upproriska dikter, eller manifest när hon var yngre? Jag minns det, och tyckte alltid att de var lite pinsamma, på ett klassiskt tonårsaktigt sätt. Blir därför väldigt förvånad när hon väljer att återpublicera ett av dem, fyra år senare, eftersom hon tydligen känner att hon har samma värderingar nu som då. 

Hon tycker att allt är skit, att alla är dumma, och att Gud ska dra åt helvete, helt normalt, det tycker jättemånga ungdomar. Men hon tycker att allt gick snett 2013? Är 2013 hennes otursnummer eller? Jag fattar inte. 

//Mia
Bergochdalbana
Paow har blivit dumpad, och igår skrev hon att hon verkligen anstränger sig för att inte agera destruktivt under den här jobbiga tiden. Hennes recept är annars att fly känslorna, bli skitfull och ligga runt. Hon skulle nu välja en mer vuxen värld. Hon städade, deklarerade, gjorde matlådor, och har jättemånga planer för närmaste tiden. Hon undrade över läsarnas bästa break up-tips. 

Idag är hon besviken på sig själv. Hon hade gråtit hela natten och morgonen och varit tvungen att ställa in alla planer för dagen. Hon sörjer en framtid med honom, hon har panikångest. Hon vill äta lugnande tabletter. 

Jag förstår verkligen känslan. Men det är ju helt normalt. Eller hur? Jättebra att göra matlådor de dagar man orkar efter en separaion. De dagar man mår sämre måste man få ligga och lipa. Hon vet inte vad hon ska göra för att må bättre, skriver hon. Jag tror att hon bör städa och deklarera de dagar hon känner sig pigg, och ligga ner och gråta när hon mår som sämst. Så småningom kan hon ju testa att dricka och ligga runt lite också, och så träffar hon säkert någon ny. Det känns som att hon är på rätt väg nu.

//Mia
Då och nu
Vad tycker ni om Paows senaste inlägg

Jag tycker det är intressant. Hon ser tillbaka på hur hon varit under åren som sociala medier-kändis. Sorgligt, men ändå typiskt att Paow i efterhand tycker bättre om den hon var när hon var 15. Det är väl ganska självklart att man ömmar för den unga versionen av sig själv? Den som var oskyldig och oförstörd, även om jag tycker det är bedrövligt att man ska se sig själv som syndig och förfallen bara för att man genom åren levt livet och gjort vissa misstag. 

Paow är relativt lycklig nu, men hon ser ner på sig själv, och vill vara en bättre flickvän, dotter och bloggare. Hon ska bara göra rätt, från och med nu. Hon önskar att hon vore sån som hon var när hon var 15, men inte lika osäker, men hon verkar lika osäker fortfarande. Jag tycker om att hon erkänner det. Folk brukar alltid berätta om hur osäkra och ovetande de var "förr", men just nu är allting alltid bra. Sedan säger de samma sak fem år senare, och tio och femton. 

//Mia