bloggkommentatorerna

Paows liv
Paow skriver om relationen med sin pappa, som hon fortfarande älskar, men känner att hon förlorat kontakten med. Hon skriver att han tycker att hon är vuxen nu, och att han inte har tid. Paow menar att man behöver sina föräldrar även som vuxen. 

Att han inte har tid för en relation med sitt vuxna barn låter fruktansvärt sorgligt. Är det så så har han i mina ögon felprioriterat sitt liv. Däremot så måste man ju som vuxet barn inse att man inte kan kräva samma hjälp från sina föräldrar som när man var barn. Om ytterligare några år så kommer balansen vara totalt motsatt, och det medelålders "barnet" behöver bistå den gamle med hjälp. Det går snabbt när föräldrarna blivit pensionärer, och man får hjälpa till med allt från fysiska lyft till alla möjliga digitala problem som uppstår hela jävla tiden. Det sker naturligt, plötsligt har vågskålen vägt över och den ena behöver mer hjälp än den andra. 

Paow skriver också, lite bittert, att misstagen hon gjort tydligen definierar henne, tvärtemot vad folk påstår att misstag ska göra. Hon tycker att bloggläsare enbart ser henne för hennes misstag. Det är väl för att hon gör samma sak hela tiden? Jag ser ingen skillnad på hennes liv nu mot för fem år sedan. Vara trött på att blogga, delta i dokusåpa, bråka med någon, bli ihop med en kille, göra slut på dramatiskt sätt, ge fan i att blogga, bli bartender, bråka med någon, bli ihop med en kille, göra slut och vara med i en dokusåpa. 

//Mia