bloggkommentatorerna

Schyffert är snygg, ännu
Det mest fascinerande jag hört den här veckan är det Filip Hammar berättar om Henrik Schyffert i senaste engelskspråkiga podden, The winter face

Schyffert fyller 50 nästa år och drivs numera av komplimanger för sitt yttre. Han bryr sig inte längre om rescensioner och beröm för yrkesprestationer. Han skiter i hur den senaste showen har mottagits av kritiker och publik. Han vill bara att följarna på Instagram tycker att han är snygg. 

Vet inte vad jag ska göra med informationen, och känner inte för att tycka någonting om det. Schyffert har väl rätt till sina känslor. Jo, men jag skrattade högt när jag hörde det, för det är igenkänning på det, och det är sjukt, men ändå förståligt och så är det sorgligt. Men nu vet ni i alla fall vad ni ska skriva om ni vill lovebomba Schyffert när han skrivit något vettigt om rasism: "bra kropp!"

//Mia
Ännu mera podcasts
Vi (Anna-Maria) hade rätt om att Lady Dahmer och Cissi Wallins nya gemensamma projekt är en podcast. Feministisk såklart, lyckat att lansera nyheten på kvinnodagen. 

Hahaha, så kul det är att de bjuder på den gamla affischen från den inställda föreställningen Penntricket, och kallar poden för Penntricket (- revanschen?). 

Igår körde jag bil ensam i fem timmar och det var otroligt lyxigt att göra det med podcasts som gick nonstop i högtalarsystemet.
 
  • Jag lyssnade på Filip och Fredriks engelska pod (som inte alls är särskilt kul. De är inte lika roliga på engelska, men nu har jag börjat lyssna på den eftersom jag älskar deras återuppstånda svenska podcast, där de är mer briljanta och personliga än någonsin. Och eftersom jag är så nykär i dem så lyssnar jag alltså även på den engelska, men den är inte kul.)
  • Hanapees otroliga podcast. Lite segare än vanligt kanske, minns inte ens om de hade något ämne, men det skadar aldrig att lyssna på dem. Det har jag sagt förr. Det är i sämsta fall som ett småprat mellan roliga vänner. 
  • Pira och Bråding. Det senaste avsnittet handlade om en tjej vars pappa insjuknat i Alzheimers när hon bara var 14 år. Han blev sedan sämre och sämre i tio år, innan han avled. Det var otroligt tungt att lyssna på. Det är så läskigt med folk som blir personlighetsförändrade. Min mamma var väldigt förvirrad under sina sista två veckor i livet, efter att hon fått en kraftig hjärnblödning och innan hon dog under en operation. Det var syrebristen (och morfin) som orsakade förvirringen och det kanske var ett trauma för mig, för jag drömmer fortfarande ibland på nätterna om att hon är sån. Klarar knappt av att se på Homeland längre, för att Quinn har blivit så konstig. Det är som en mardröm att se någon som tidigare var smart plötsligt är lätt efterbliven. Jag tänker hela tiden att det är orimligt att det kan vara så! Helt oacceptabelt på något sätt. Men tjejen som berättade om sin historia var väldigt vältalig och klok, så det var en intressant historia.
  •  P3 Dokumentär:  Kumlafallet. Helt nytt avsnitt, om den 13-åriga flickan som tog livet av sig idag för fyra år sedan. På kvinnodagen kastade hon sig framför ett tåg, eftersom en 44-årig man hetsat henne att visa sig naken på webkameran, och sedan utpressat och hotat henne att skicka bilder till lärare, vänner, tränare, föräldrar, om hon inte visade mer. Jag hatar hela världen och ångrar att jag födde barn till den här helvetesplatsen. Jag tänker på vad man kan göra åt en sån sak. Att få män att sluta tända på barn verkar ju inte gå. Och internet finns ju, en plats där tjejer kan visa upp sig finns, och tjejer kan ju ha en lust att visa upp sig, och saker händer. Man kan upplysa barn om att det den där mannen (eller pojken som hon trodde) gör inte är lagligt. Man får inte hota, man får inte sprida nakenbilder på barn. Han kan åka fast om han gör det. Men hur man man få tjejer att sluta skämmas så mycket över sin sexualitet och sin kropp? Man önskar ju att dessa barn kunde svara: "Jaha, men skicka bilden till min lärare. Herregud, hon var väl sett en tutte förr, det är ingen stor grej."Då skulle ju mannen avväpnas. Det klart att det är en stor grej att bli hotad och sexuellt utnyttjad, inte minst när man är 13 år. Men den där skammen förstör ju för tjejerna! Det är förövaren som ska skämmas, men det är alltid offret som gör det. Det måste ändras. För annars hade ju flickan bett sin mamma och Bup om råd och de hade fattat att det är för jävligt det hon utsatts för, men det är ingenting man ska behöva ta livet av sig för. Hur ändrar man det?

    //Mia
Skruva upp tempot
Jag har lyssnat på en massa avsnitt av Katrin och Bingos pod, Relationspodden 2.0 de senaste dagarna. Gör det medan jag sysslar med annat. Förstår verkligen att folk kan uppskatta den podcasten, även om jag själv inte riktigt engagerar mig i alla sexfrågor som folk ställer. Gillar däremot jargonen mellan exparet, och tycker de pratar väldigt vettigt om hur de roddar en stor bonusfamilj. Men jag måste ha hastigheten på 1½, för de pratar så långsamt i normal hastighet. Konstigt, för jag har alltid tänkt på både Katrin och Bingo som ettriga personer. Men särskilt Katrin pratar så släpigt att jag blir stressad. (Testa att lyssna några meningar på halv hastighet. Då låter hon som en kraftigt berusad person som lägger sina sista krafter på att övertala ambulanspersonalen att köra henne hem istället för att starta upp en magpumpning.)

Jag kom att tänka på att jag kanske hade haft lättare att stå ut med filmer och tv-serier om de gick lite lite fortare. Om tekniken skruvade upp allting så att ett program som ska ta en timme klaras av på 45 minuter. Då kanske jag inte hade behövt ta upp min mobil och slösurfa, eller spela Candy Crush samtidigt hela tiden. Sedan blir jag stressad av den här insikten. Jag klarar alltså inte av att lyssna på vanliga människor längre. Känner ni igen er? Har det med mobilmissbruket att göra? Att man alltid stimuleras och aldrig har någon dötid? Eller är det för att jag numera har barn och därför alltid har någon bakomliggande stress över att hinna med så mycket som möjligt? Jag fick min första smartphone när jag var höggravid med första barnet nämligen, så jag kan inte riktigt utröna vad det är som har hänt, men NÅGOT har hänt. 
 
//Mia