bloggkommentatorerna

Julstressen
Läste den här meningen hos Egoina idag: "Så sjukt att det är julafton redan nästa vecka."

Det är det ju inte! tänker ni säkert, för det tänkte jag. Det är tolv dagar kvar, men ja, den infaller sig nästa vecka. Visst känns det sjukt mycket stressigare när man säger det som Egoina. Jag börjar för fan sörja att julen är ÖVER! Men i övrigt är det ett bra dag att lägga själva julafton på en söndag. Fredagar och lördagar är ju alltid bra, och nu kommer själva klimax på söndagen, så söndagsångesten försvinner helt. Och på måndagen, den värsta dagen av dem alla vanligtvis, då är man ledig och helt kravfri och kan leka med sina julklappar och äta en massa överbliven choklad. Man kan också om man vill, äntligen skippa sillen och skinkan och istället äta vettig mat, gärna med ett glas vin till eftersom tisdagen OCKSÅ är en röd dag! Genialiskt sätt att lura systemet! 

Sen tänkte jag på någon undersökning som Sigge Eklund pratade om i podden för några veckor sedan. Om att man blir glad av att julpynta tidigt. Det låter faktiskt helt rimligt när man tänker på det. De som pyntar tidigt är såklart samma människor som älskar julen. Vore konstigt annars. Och då kan de sitta i flera veckor och glädja sig över att det snart är jul. Vad skulle vinsten vara med att vänta? Att belöningen är mycket större om man väntar? Nja, man väntar ju ändå på själva julafton. Bara för att man tänder ett ljus som doftar apelsin och nejlika så betyder det ju inte att julen inträder på studs. Det snarare förstärker längtan. 

Man får däremot ångest av för mycket julmusik. Jag vet att jag anger luddiga källor, men jag orkar inte leta upp klippet då Alex & Sigge pratade om detta (som om Sigge Eklund är den mest pålitliga källan? Skitsamma!) men det finns källhänvisningar i artiklarna också. Av upprepad julmusik under en längre tid så mår man tydligen sämre. Lite svårare att förstå sambandet här tycker jag. All musik på repeat är ju ganska psykande. Det verkar handla mycket om butikspersonal som mår dåligt och det kan man förstå. Minns själv att jag hatade det när jag jobbade i en elbutik som hade extremt mycket kunder just runt advent och jul. De där klämmiga låtarna ville jag bara spy på. Men i vanliga fall lyssnar man på julmusik hemma, på juluppträdanden eller på julfestligheter. Då tror jag de allra flesta njuter av det. Eller också så tvingas man höra på det när man shoppar och då svettas man och trängs bland massa människor med ett högt tempo och hög ljudvolym runt sig. Då känns julmusiken som ett hån. Man stressar, trängs och konsumerar, när musikens budskap bara handlar om frid och lugn och kärlek. Kontrasten blir för stor, tror jag. 

//Mia

Biancas podcast
Funderar på om jag ska ta och lyssna på Bianca Ingrosso och Alice Stenlöfs nya podcast, eller om jag ska skita i det på grund av att jag är så mycket äldre än dem. De har i alla fall fått jättebra kritik om man kollar kommentarerna på bloggen, efter första avsnittet, men generellt så får nya podcasts otroligt fin respons av trogna läsare och följare. Det är väldigt gulligt, men gör att jag alltid tvekar lite innan jag lyssnar. Jag har tänkt på det många gånger, särskilt när storbloggare börjar podda, och trots att de vanligtvist får elaka kommentarer under varenda inlägg så är det alltid översvallande hyllningar kring podden. Antagligen för att näthatarna inte orkar lyssna. Det är som sagt härligt, och säkert behövligt eftersom det trots allt är mycket mer nervöst att lägga upp ett nytt podavsnitt än att publicera ett vanligt inlägg. Men det kan vara bra att tänka på att man inte ska tro på allt och skruva upp förväntningarna för mycket inför första lyssningen. 

Har ni lyssnat på Bianca och Alice än?

//Mia
En fruktansvärd dag
Det var en fruktansvärd dag igår. En kombination av massa saker, en stressig vecka förra veckan då jag bara kämpade för att överleva till helgen, sedan en späckad helg, dålig sömn, inte en enda sekund i fred och sedan var det måndag och pms och nystart på arbetsvecka och eftersom jag jobbar själv så gäller det att jag har karaktär och det funkade inte igår, vilket gjorde att allt kändes ännu värre när dagen var slut. Känner ni igen det? 

Lyssnade på podcasts för att slippa tystnaden och tänkte att Hannah och Amanda kanske skulle pigga upp. Dom är ju roliga och lättsamma oftast. Ibland pratar de i och för sig om psykisk ohälsa och det kunde ju behövas igår, tänkte jag. Men vi kom på helt fel nivå. Hannah var på bjudresa till Lanzarote med svärfamiljen och hon får ångest av det. Amanda peppade med att man ju inte behöver åka på så många bjudresor i livet, i fortsättningen kan ju Hannah göra som Amanda och bara åka på lyxresor, för det är lättare för ångestens skull. Men de gav tips för att överleva en all inclusive-resa i alla fall, man ska ta med sig fina produkter från Daisy Grace och packa dem i en Daisy Grace-neccessär och göra fint i badrummet. Soffan kan man täcka över med en vacker sarong, osv, så Hannah kommer överleva veckan.

Jag var inte där, jag behövde andra tips. 

Lyssnade sedan på Engla och Johannas podcast, där Engla berättade om när hon gick på Mama-galan själv. Hon oroade sig och mådde mer eller mindre kasst i flera dagar innan. Hon skulle göra samarbeten med företag och kände att det bara var att ta sig i kragen. Hon tänkte att hon växer av att göra det, trots inre motstånd. Det blev en sorts kompromiss. Hon gick dit, gjorde sitt jobb och gick till hotellrummet innan middagen började. Johanna påpekade att hon väl känner sig stolt som gjorde det. Engla svarade tveksamt att hon är lite hård mot sig själv, men visst, det var ju bra att hon utförde sitt uppdrag. 

Jag känner så starkt igen det där. Man måste göra en grej, fast det inte känns bra. Man tänker på moroten, det känns bättre när det är klart osv. Och så gör man det, och efteråt finns visserligen lättnaden över att det är över, men knappast någon jävla triumf eller segertågskänsla. Men det är ok. Det värsta är när man väl har gjort det man fasat för, och det var precis så hemskt som man fruktade för innan, och efteråt ligger man bara och vrider sig av ångest. 

Nåväl, nu är det tisdag.
//Mia