bloggkommentatorerna

Kändis som intervjuar kändis
Den senaste veckan har ju rapporterats om att två nya intervjuprogram ska produceras. Dels är det Alex Schulmans Schulman Show som kommer tillbaka, i podcastform. Dels är det Anitha Schulman som ska leda tv-programmet Anitha på Aftonbladet TV, och där ska hon intervjua kändisar utifrån deras Instagramuppdateringar. 

Jag är lite förvånad över att nya kändisintervjuprogram hela tiden tillkommer. Jag har själv ett ganska patetiskt beteende, som jag inte tror att jag är ensam om. Jag letar upp de intervjuobjekten jag gillar, och lyssnar på de avsnitten och skiter i alla andra. Vilket leder till att jag hört samma historier tio gånger och aldrig tar del av något nytt. Ibland snubblar man förstås på någon ny livshistoria som låter intressant, i någon tidning eller ett program av typen Stjärnorna på slottet eller Mia på Grötö, där flera kändisar samlas. Eller om man får en ny idol. Så får man lite nya influenser, men annars är det motigt att starta upp en podcast där någon som man helt saknar intresse för ska få berätta om sitt liv. Känner inte att det saknas något sånt typ av program faktiskt. 

Jag har lättare för att lyssna på helt okända människor som berättar om något anmärkningsvärt. 

//Mia
När tålamodet är helt slut
Lyssnade på "Kvinnohimmelen" med Skäringer och Mannheimer idag när jag var ute och cyklade (cyklade på riktigt alltså). Sjukt bra avsnitt om hur jävla trött man är på mansrollen och allt som tillhör. Det som stör mig mest i mansrollen är så klart det avskyvärda våldet, men inte långt efter kommer de där psykiska grejerna som att man inte blir lyssnad på som kvinna. Jag slåss med det varje dag i mitt jobb som lärare. Cissi var med om det på Raw och känner sig ledsen. I hear you! Det är så sjukt mycket svårare att få respekt som kvinnlig lärare än manlig och som Cissi upplevde, som kvinnlig stå upp:are än som manlig. Men det enda vi kan göra är att inte ge upp. Att stå emot och inte sluta. 
 
Ett annat perspektiv som Skäringer och Mannheimer tog upp var det här med att män kostar samhället så mycket mer än kvinnor. Mäns nöjesresor med huliganbussar där polisen får lägga en massa resurser på att de inte skall slå ihjäl varandra. Vad är det?! 
 
Jag förstår att inte Anna och Mia hade lust att sjunga en sång i slutet av avsnittet som de brukar göra. Man har ju lust att spy rätt ut när man tänker på all skit som mansrollen för med sig. 
 
Tålamodet är slut. 
 
//Anna-Maria
Pod med Petra
Brukar inte lyssna på Framgångspodden annars, för jag känner en instinktiv motvilja inför namnet, men nu ska jag nog göra ett undantag. Kanske kommer jag älska hela konceptet! Fånigt att avfärda något på grund av titeln, men så är det ju när det finns ett sånt fruktansvärt utbud som det gör nu. Man kan unna sig att stänga av en podcast bara för att man stör sig på någons röst, och byta till något annat. Annat var det på Hylands tid. 

Undantaget gäller alltså Petra Tungården, som gästar veckans avsnitt. Är det någon bloggare man aldrig kommit nära så är det väl hon. Jag vet ju hur hennes stil är, hur hennes hem ser ut, och vad hon gör på dagarna. Men jag vet inte vad hon tänker. När man hör ordet framgång så tänker man mest på karriär, så avsnittet kanske mest kommer handla om det, men hon lovar ju en del annat också, så jag ska testa. 

//Mia