bloggkommentatorerna

Så mycket bättre
Jag älskar Spiderchicks sista punkt på den här listan där hon spånar fram program med sig själv i huvudrollen. 

När det kom tills en sista skrattade jag högt. Det programmet hade vi kunnat spela in här hemma också. Oerhört roligt. 

Som häromdagen när min sambo och dotter varit i skogen och plockat kantareller. Glada i hågen kommer hem och min sambo börjar ansa och skölja. Jag är inte så förtjust i kantareller så jag är inte så inne i svamptillagningen. Tills jag går förbi och slänger ett öga på svamparna. 😱 

-Det där är inga kantareller! säger jag. Ni kan inte äta det där. 

Min sambo tror mig inte och hävdar att han känner igen en kantarell när han ser en. Jag får googla och hålla på och kommer fram till att det är falsk kantarell. 

Jag slänger svamparna och det var det avsnittet av "Så mycket bättre" än om min familj ätit svamparna. 

Sen hade min sambo ångest över att folk hade sett dem plocka svampen och att han och dottern hade betett sig så euforiskt undertiden. 

Allt är inte guld som glimmar. 😂

//Anna-Maria
Tjat på lovet
Jag är en skitdålig morsa för jag kan inte få mina barn att göra något jobbigt eller tråkigt. Eller, det kan gå, men det är tusen gånger jobbigare för alla, än om jag gör det själv. Ena barnet kan lägga hur mycket energi som helst på att slippa bära in sina pärlor och pärlplattor på rummet efter att pärlandet är klart. Det kan skrikas och väsnas i 30 minuter, för att en uppgift som tar 30 sekunder att utföra ska genomföras. 

Istället för att ta till mig tips från superföräldrar som Camilla Läckberg och Simon Sköld och andra som aldrig tvivlar på sitt föräldraskap, utan vet precis hur man ska hantera barn för att de ska växa till driftiga och trygga människor, så läser jag om andra som har ungefär samma problem som jag, men som ändå kämpar på! Heja Spiderchick!
 
 
Sommarledigt barn som chillar.
 
//Mia
Jobba med bästis
Spiderchick skriver här om hur hon saknar sin kollega Matilda när hon är på semester. De jobbar ju ihop och brukar ha tusen grejer att prata om. 

Fan vad jag saknar det. Att vara med sina bästisar hela dagarna, som jag var i skolan. Genom hela lekis, grundskolan och gymnasiet hade jag tjejerna, mest Frida. Sedan på universitetet träffade jag ganska snart Anna-Maria. Man tänkte inte så mycket på det då, man tog det för givet, men det är ju helt underbart att ha någon att prata om intressanta saker med hela dagarna, samtidigt som man utför något. 

Det är en dröm faktiskt. Som vissa som jobbar med sin partner. Låter inte så lockande för mig faktiskt, men kul om man är nykär! :)

//Mia