bloggkommentatorerna

Lust att skapa
Något som jag tycker är kul är att sy. Men jag gör det väldigt sällan. Jag ser framför mig hur jag ska inreda vinden ovanpå garaget till skaparverkstad. Där ska jag sitta och sy, pyssla, måla och skriva. Men när ska det bli av? 

Nu fick jag jättemycket lust till detta när jag såg den här boken  Görfiffigt ju på ren göteborgska. Så gulligt också med den där lilla skjortklänningen. 

Så ni som också gillar att sy får härmed ett tips. 

//Anna-Maria


Kvinnliga företagare visar sovrummet
Hos Trendenser läser jag om bristen på feminism inom inredningsreportage. Frida Ramstedt har noterat att hur entreprenören bor är betydligt viktigare i intervjuer med kvinnor än med män och tycker att "man väldigt sällan får se affärsmän sitta uppkrupna på sina diskbänkar medan de reflekterar över valet av beslag i det nyrenoverade köket samtidigt som de berättar om sina framgångsrika företag / karriärer i helt andra branscher sådär lite i förbifarten". 

Frida länkar till ett instainlägg av Nina Åkestam, som går steget längre. Hon pekar på det problematiska i att låtsas som att kvinnors småföretagande kan finansiera topprenoverade Östermalmsvåningar med designmöbler i hundratusenkronorsklassen, när det snarare är en make eller ett arv som betalat de svindlande summorna. 

Det här låter möjligen förminskande mot företagande kvinnor, men visst ligger det något i det? Jag vet inte hur många reportage jag läst i inredningsmagasin, mammatidningar eller någon annan typ av livsstilsmagasin, som handlat om en kreativ kvinna som tillverkar smycken, hattar eller ekologiska tygväskor eller målar tavlor eller stylar stjärnor och som verkligen inte bör kunna plocka ut en lön som täcker kostnaderna för en innerstadsvåning för 20 miljoner (och inte hälften heller, om maken tjänar samma). Den kreativa, konstnärliga branschen, med få eller inga anställda och ett namn som inte är känt bland allmänheten ger knappast mer än hårt jobb och förhoppningsvis en tillfredsställelse och lycka över att få skapa det man mår bra av. Det borde jag ju också inse, men jag fattar aldrig sånt när jag läser. Jag tänker alltid: "oj, vad det går bra för folk", även om det är en chans på miljonen att man blir riktigt jävla snorrik på att göra egna smycken. Nästan inga andra småföretagare blir heller tillräckligt täta för att bo sådär flott. 

Nina Åkestam är forskare och menar att denna typ av förhärligande reportage måste upphöra, för det handlar om att ge läsare falska förhoppningar. "För som kvinna idag är det otroligt mycket lättare att nå ekonomisk stabilitet genom ett arv eller en framgångsrik partner, än genom arbete. Det är bedrövligt, men det är sant. Historier som låtsas som något annat är inte empowering. De är nedvärderande av kvinnors faktiska kamp för ekonomisk frihet, varje dag."

Fy fan, vad sorgligt. Och Nina Åkestam har fått otroligt mycket medhåll under inlägget. Men jag känner på mig att det kanske kommer bli mothugg här. 

//Mia
Harmoni
Trendenser förklarar i korta drag vad Feng shui är. Jag läste med intresse, eftersom jag likt alla andra småbarnsföräldrar tänker mig att mitt liv skulle vara härligare om jag enbart omgavs av vackra och rena miljöer. Och jag tror att den där balansen mellan alla element är viktig ur ett estetiskt perspektiv. Det är vackert, och de flesta mår bra av att vackra miljöer. Strömningarna vet jag inte? Men visst känns det fel att ha en dörröppning framför ansiktet när man ska sova? I Fridas exempel så håller jag helt med om hur sängen bör stå i förhållande till "strömningarna". 

Sen går jag vidare till bagua, som inte är lika känt och det där låter ju som rena horoskopgalenskapen. Det enda som tyder på att det stämmer är att framgång tydligen är placerad i min tvättstuga och den är rena skämtet. Finns det någon som inreder utifrån bagua? Då måste man väl i stort sett bygga sitt hus utifrån det. Hur får man sin kille med på tåget i så fall? Finns det någon kille som inreder enligt bagua, i hela världen?

 Inspirerande?

//Mia