bloggkommentatorerna

Barn och deras magi
Jag tänker precis likadant som Tumadre kring det här med barnen. Efter en sommar med dem runt mig 24/7 i snart sju veckor så är tålamodet inte det bästa. Men det konstigaste var ändå i måndags när jag var och handlade själv i ett par timmar. Alltså handlade saker till mig själv och var helt själv. Det kändes som jag inte fanns. Som om jag gick omkring i butikerna som ett spöke. Ingen som frågade mig saker, ingen som ropade att den var hungrig, ingen som klättrade på butiksinredningen, ingen som skulle gå och kissa hela tiden. Det var kusligt nästan. Jag längtade efter barnen hela tiden. Så sjukt. Mina fem timmar egentid helt för mig själv på sju veckor och jag längtar efter barnen. Det är ju så att man blir förbannad! Är det någon sjuk svartmagi de använder på mig eller? ;) Känner ni igen er? //Anna-Maria