bloggkommentatorerna

Stress
Jag hör överallt nuförtiden hur farligt det är med stress. Jag klamrar mig fast mycket vid det, eftersom det är det enda sättet jag är hälsosam på. Det, och att jag inte röker. Jag jobbar hemma, och barnen är på förskola 28 timmar i veckan, och även om det vissa dagar kan bli stressigt, och att jag ibland måste pussla med barnvakt, så blir det ofta en del dödtid på dagarna. Så har förstås inte alla det. Att skynda till förskola, och handla efter jobbet och så vidare är en del av vardagen för de flesta. Men jag fattar inte vad folk gör hela tiden när de inte jobbar? Vad är de uppbokade på hela tiden? Vimmelmamman skrev om sin ovanliga lördag. Hon skulle komma hem 17, och inte ha något inplanerat, vilket hon tyckte var skönt. Annars har hon max en halvtimme över, lite då och då. Jag fattar inte hur hon orkar. Och jag fattar inte vad det är som tar all tid. Men jag funderar på vad stress är. Om jag skulle vara uppbokad tre kvällar i veckan så skulle jag känna mig stressad av det. Medan Vimmelmamman tycker att en kväll utan några måsten är avstressande. Tål alla olika mycket stress? Ja, så är det såklart, men jag undrar även ur hälsosynpunkt. Är stressen farligare för vissa? En del människor känns ju väldigt uppjagade och hetsiga, även när de inte har så mycket att göra. Är det en farlig stress? //Mia
Halva tiden ensam
Det här inlägget av Vimmelmamman berör mig verkligen. Hon har varit ute och dansat, och druckit drinkar och träffat folk, men det enda hon längtar efter är det trygga gamla vanliga livet. Men vad gör man? När man är väljer att separera? Eller när man inte väljer att separera? Att överleva varannanvecka-livet är en nödvändighet. Om båda nu väljer det. Jag såg att Katrin och Bingo har valt ett annat upplägg eftersom Bingo inte vill ha barnen varannan vecka, och Katrin verkar nöjd med det. Det hade jag också varit. Eller, nöjd och nöjd... Jag hade inte varit nöjd, men jag hade inte velat vara utan mina barn halva tiden. Det är min mardröm, och det är därför Vimmelmammans inlägg berör mig så mycket. Jag önskar att Katrin berättade mer om detta i sin blogg istället för att bara ge bort stoffet till tidningarna. Fattar inte poängen med det. Allt blir citerat enligt deras agenda då ju. //Mia
Skilsmässa
Vimmelmamman och hennes man går skilda vägar. Hon skriver ett jättesorgligt och fint inlägg här om det. Jag förstår att det är otroligt jobbigt och speciellt eftersom boendesituationen är som den är i Stockholm. Den enda tröst man kan ge henne är att det förmodligen blir bättre med tiden. Hur har ni upplevt en skilsmässa ni som har skilt er? //Anna-Maria