bloggkommentatorerna

Köpa
Jag tycker väldigt mycket om Therese Lindgren och har en anledning att se mycket av det hon gör just nu, pga att mina barn ÄLSKAR henne. Vissa videos passar inte dem, de är inte tillräckligt mogna för att förstå vad hon snackar om när hon pratar om psykisk ohälsa, och en del utseendemässiga experiment tycker jag inte att de behöver ta del av. Det finns sjukt många såna videos i hennes kanal.

Men barnen älskar de avsnitt de kunnat se av Therese testar, där hon prövar fruktkonst, att bada i vattenpärlor och bada bärbar bastu. 

En grej som blir så påtaglig bara är hur extremt mycket som konsumeras. Jag fattar ju att Therese gör det eftersom hon dels sponsras av företag, och dels måste komma på en massa saker att testa. Men det är så deppigt att barnen hela tiden får nej på frågan: "Kan vi göra det hemma?". Nej, vi ska inte köpa tio peruker att testa bra för skojs skull och vi ska inte ha en portabel bastu heller. Vi ska knappt ens köpa frukt för flera hundra kronor bara för att karva i dem så de ser ut som sköldpaddor.

Suck.

Men vi gillar Therese Lindgren ändå.  

//Mia

(null)

Jobbigaste renoveringen
Jocke och Jonna har verkligen fått mig på kroken nu, i och med köpet av den där superstora villan full med en massa dolda fel. Pranksen, spökena och alla sjukdomar har inte lyckats fånga mitt intresse, men en överdådig lya som inreds på samma sätt som barn pimpar Sims-hus med fusk-pengar, det är verkligen en tittarmagnet för mig. 

Huset köptes för nästan nio miljoner och tycktes innehålla allt man kan önska sig. Öppen spis, pool, golfbana och jaccuzzi, men på rundturerna förklarade de nya ägarna att allt ska renoveras. Nya ytskikt som golv, lister och tapeter överallt. En massa spotlight som ska flyttas, murar som ska byggas om, någon vägg som ska rivas, ett par badrum som ska ändras, ett kök som visserligen inte är prio ett att blåsa ut, men som paret ännu inte satt den prägel på som de önskar. 523 kvadratmeter, ungefär 20 rum som ska bli "gym, eller något", "gästrum", "walk in-closet", "studio" och "rummet där Jonna ska hålla på med sitt hemliga projekt". Verkligen The Sims för "vuxna"!

Redan där är jag fast. Jag har visserligen en ohälsosamt hög puls efter att ha lyssnat på renoveringsplaner i ännu ett 25-minutersavsnitt, och tankarna snurrar rejält när jag tänker på vad fakturan kommer landa på när bygget är klart. Det är trots allt ett gigantiskt hus som ska göras om, och fyllas med möbler. Och arbetet med det kommer bli slitsamt. Renoveringar brukar ju inte heller gå förbi helt smärtfritt. 

Och smärtfritt brukar det ju verkligen inte gå när Joakim Lundell är inblandad. Alltid är det något som går snett, och i det här fallet är det dolda fel, en uppeldad, aggressiv tvist med säljare och försäkringsbolag, samt en gravid fru som plötsligt inte får vistas på den mögeldrabbade övervåningen. 

Under några dagar är stämningen mer stressig än vanligt, och både Jocke och Jonna intygar att de mår piss och är panka. De ska stämma säljaren. De ska häva köpet. De ska flytta Jonna. Detta vänder lite då och då, och ibland är det inte alls den fara för Jonnas hälsa som det flaggades för nyligen, men sedan är allt värre än värst igen. 

Samtidigt sitter småbarnen och tittar på detta och oroar sig för sina idolers liv och lycka. Det startas en insamling där barnen kan skänka sin veckopeng till Jocke och Jonnas lyxrenovering, men JJ betackar sig för pengarna och uppmanar dem att titta på videosarna istället. Videos där Jocke panikartat frågar hur någon kan låta en gravid kvinna leva i ett mögligt helvete. 

Jag sänker tillfälligt min puls genom att pausa och inse att precis varenda händelse är uppförstorad till max för att folk som jag ska fortsätta titta. Dessutom är det ju fenomenal marknadsföring för alla hantverkare, som kommer klara av att göra den här renoveringen MOT ALLA ODDS och skapa ett drömhus med en massa onödiga rum fulla med sponsorgrejer. Det är ju inte så stor skillnad mot alla tv-producerade realityserier som blåser upp varenda problem för att ge engagemang, men eftersom Jocke och Jonna pratar direkt till tittaren och ger intryck av att ingen lösning finns i sikte, inget tv-team kommer steppa in och hjälpa till, ingen avtal med någon kanal kommer skydda dem, utan de enda som är på deras sida är du som tittare, så är det ganska lätt hänt att tioåringar tror att de måste kliva in och göra vad de kan för att hjälpa till. 

Det är intressant att följa utvecklingen med realityprogram på YouTube, men jag känner mig också lite rädd när jag tänker att mina barn snart kommer tillhöra den primära målgruppen. 

//Mia
Kila stadigt
Paula länkade till programmet Kila stadigt, där hon och Hugo intervjuas av Hanapee (eller Hanna Persson, hon har inte, mig veterligen, tagit avstånd från sitt bloggalias, till skillnad från typ alla andra). 

Gillade programmet. Satt och fånlog genom stora delar. Känns sjukt att recensera någons förhållande, men jag tycker det verkar som att både Paula och Hugo är trygga med varandra. De bråkar om allt, säger och skriver de, och man får ta del av tjafset men det känns inte obehagligt. Man känner inte att maktbalansen är skev och att någon blir ledsen av gnabbet. 

Däremot är det en bedrövlig strategi som Hugo berättar att han tog till när första barnet föddes. Han är dock inte ensam. Nästan varenda man jag vet har gjort samma sak: "Buhu, min tjej gillar bebisen. Bebisen gillar sin mamma. Snyft. Jag drar mig undan och gör något annat." Och sedan när barnet blir lite äldre och lär sig känna igen sin farsa så visas vissa tecken på kärlek och då kommer pappan tillbaka och ba: "Nu börjar det blir kul! Jag bondar mer när ungen börjar snacka. Jag passar bäst som förälder till lite större barn." 

Jag fattar att man gör så om det gäller en kompis eller en kärleksrelation: "Nähä, hen verkar inte särskilt intresserad. Jag drar." Men man bör inte agera likadant när det gäller ens barn. Ett litet tips till alla killar där ute.

Det blev lite obehaglig stämning när Paula och Hugo medgav rakt av att deras förhållande är ojämlikt på så sätt att Paula tar det mesta ansvaret och tjatar på att Hugo ska uppfylla sin del av hemarbetet. Men så är det ju. Folk har det ju så. Jag älskar alla som vågar erkänna.

Det finns även ett avsnitt med Margaux Dietz och Jacob Liebermann, som jag inte hunnit se. 

//Mia