bloggkommentatorerna

Sen debutant
Tycker ni det är bakvänt att Therese Lindgren börjar blogga nu, när hon redan är megastor på YouTube? YouTube växer (eller? Har ingen aning faktiskt, men jag antar det) medan bloggläsande minskar. Hon har redan Instagram. Vad kan bloggen ge?
 
 
Personligen älskar jag ju det. Vi är ju bloggkommentatorer av en anledning: vi gillar bloggar. Har även skrivit tusen gånger att hur kul en vlogg än kan vara så är det extremt tidskrävande att följa ett par youtubers slaviskt. Särskilt eftersom många klipper så ineffektivt, så man tvingas höra en massa utfyllnad lika länge som ett normalt tv-program tar. 

Jag tycker om att ha Therese Lindgrens blogg som en bas, och sedan gå in och titta på klipp som verkar intressanta. Hon länkar ju, och ger en beskrivning. Exakt det som lockar in mig. Men, jag undrar verkligen hur många läsare hon kommer ha i längden. Hon har så unga fans, som inte ens kunde läsa när bloggarna var som störst. Och kanske eventuellt tycker det är lite jobbigt att läsa fortfarande. Det är en svår utmaning att skriva till både barn och vuxna. 

Det här inlägget som delvis handlar om Fredriks Reinfeldts bok tyckte jag till exempel var jätteintressant, men alla 10-åringar kanske inte hänger med. 

Personligen kommer jag se på fler av hennes klipp nu, men de som redan ser alla hennes klipp, kommer de börja läsa bloggen?

//Mia
Jocke och Jonna ska ha det gött
Jocke och Jonna har köpt ett skitstort och dyrt hus. Allt verkar ha vänt för dem. Jocke som har haft det så vidrigt, han är så glad och stolt över att han rest sig från misären med missbruk, hemlöshet, psykisk sjukdom, hat, och skaffat sig ett fint hus med sin fru. 

Det sorgliga är att han ändå inte kan sluta kriga. Han sitter här nu, efter att egentligen ha slutat YouTuba och pratar om hur lycklig han är och att han gått vidare. Ändå återkommer han gång på gång i videon till folk som trakasserat honom och Jonna, om följare som hatat, om barndomens monster som misskött honom. Han uppmanar folk att försöka förstöra drömhuset (för det går inte. Och han har en bra försäkring) och meddelar att han aldrig mer tänker lägga energi på dem som hatar honom (för de vet INGENTING och har ingen aning och sprider bara FALSKA rykten) men han vill låta dem som vill gå vidare från hat en ny chans, men dom som inte kan sprida kärlek utan vill fortsätta hata får ingen exponering på NÅT SÄTT (men de kommer polisanmälas. I det TYSTA!) 

Av det jag hört om Jockes barndom så förstår jag verkligen att han blev paj. Hoppas han kan läka nu och klarar att släppa kriget och kan börja njuta. 

//Mia
Om Jocke och podtips
Jag frågade ju igår om vad ni tycker om Jocke & Jonnas YouTube-kanal. Många var skeptiska, och det är väl inte så konstigt eftersom vi inte har samma målgrupp. Våra läsare är helt enkelt äldre än vad deras tittare är. 

En vuxen läsare tyckte dock att det är kul att se hur bra det har gått för Jocke. Från hemlös, knarkare, alkoholiserad till en nätstjärna. Det är tveklöst så. Han måste ha ett jäkla driv som tar sig upp från den positionen. Antagligen är det en extra motgång att ha blivit känd som en utåtagerande missbrukare utan gränser, och försöka vända det. Det är väldigt imponerande. Vet inte om man någonstans kan läsa hans historia. För tyvärr kan jag inte sitta och lyssna igenom tusentals timmars material för att eventuellt få en omständlig berättelse om hur han tog sig ur missbruket. 

Men det kanske hade varit mer intressant att lyssna på honom om sisådär fem år. Jag har den här sommaren lyssnat på en massa avsnitt av Beroendepodden. Jag älskar nämligen att ta del av okända människors öde. Det är mitt bästa. Saknar att sitta i mormors kök och läsa Hemmets Journal om någon tant som hittat sin halvbror på äldre dagar, eller om ett finskt krigsbarn som vuxit upp och stickar mössor till förmån för barnhemsbarn i Ryssland. På senare år har jag skrivit en del artiklar för just Hemmets Journal och det är det roligaste jag jobbat med. 

Det finns en del podcasts som handlar om folks öden*. Pira och Bråding. Svenska berättelser. P4 och P1 dokumentär har en del. Och så är Beroendepodden jätteintressant. Folk som antingen varit i ett missbruk och är i ett tillfrisknande, eller folk som varit medberoende, berättar sin historia. Och de allra allra flesta som intervjuas är väldigt kloka och reflekterande. De har kommit långt i sin process och har god självinsikt. Det tror jag faktiskt inte att Jocke har. Han har nog haft det lite för rörigt runt sig för att hinna mogna och växa fullt ut sedan han slutade med droger och alkohol. 

*Tipsa gärna om fler!

//Mia