bloggkommentatorerna

Om Jocke och podtips
Jag frågade ju igår om vad ni tycker om Jocke & Jonnas YouTube-kanal. Många var skeptiska, och det är väl inte så konstigt eftersom vi inte har samma målgrupp. Våra läsare är helt enkelt äldre än vad deras tittare är. 

En vuxen läsare tyckte dock att det är kul att se hur bra det har gått för Jocke. Från hemlös, knarkare, alkoholiserad till en nätstjärna. Det är tveklöst så. Han måste ha ett jäkla driv som tar sig upp från den positionen. Antagligen är det en extra motgång att ha blivit känd som en utåtagerande missbrukare utan gränser, och försöka vända det. Det är väldigt imponerande. Vet inte om man någonstans kan läsa hans historia. För tyvärr kan jag inte sitta och lyssna igenom tusentals timmars material för att eventuellt få en omständlig berättelse om hur han tog sig ur missbruket. 

Men det kanske hade varit mer intressant att lyssna på honom om sisådär fem år. Jag har den här sommaren lyssnat på en massa avsnitt av Beroendepodden. Jag älskar nämligen att ta del av okända människors öde. Det är mitt bästa. Saknar att sitta i mormors kök och läsa Hemmets Journal om någon tant som hittat sin halvbror på äldre dagar, eller om ett finskt krigsbarn som vuxit upp och stickar mössor till förmån för barnhemsbarn i Ryssland. På senare år har jag skrivit en del artiklar för just Hemmets Journal och det är det roligaste jag jobbat med. 

Det finns en del podcasts som handlar om folks öden*. Pira och Bråding. Svenska berättelser. P4 och P1 dokumentär har en del. Och så är Beroendepodden jätteintressant. Folk som antingen varit i ett missbruk och är i ett tillfrisknande, eller folk som varit medberoende, berättar sin historia. Och de allra allra flesta som intervjuas är väldigt kloka och reflekterande. De har kommit långt i sin process och har god självinsikt. Det tror jag faktiskt inte att Jocke har. Han har nog haft det lite för rörigt runt sig för att hinna mogna och växa fullt ut sedan han slutade med droger och alkohol. 

*Tipsa gärna om fler!

//Mia
Jocke & Jonna-fans, träd fram
Är det någon av våra läsare som regelbundet kollar på Jocke & Jonnas YouTube-klipp? I så fall: hur orkar ni? Det är helt obegripligt hur deras videos har tittare. Jag försöker ibland, eftersom de ju har ganska säljande rubriker: "Vi kan inte få barn", "Jonna är allvarligt sjuk", "Vi gör slut". Men det går inte, för de sitter ju bara och maler och maler och maler om hur fruktansvärt synd det är om dom, och hur illa de blir behandlade, hur dum någon har varit, hur mycket de uppoffrar sig för sina tittares skull, hur mycket Jocke och Jonna älskar sina fans, och återigen, hur dessa fans förstör deras liv. 

Det här inlägget är kanske det minst nyanserade jag skrivit, och det känns nästan orättvist, enbart på grund av att det känns som att Jocke och Jonna är två barn. Men det är de ju inte! Det är vuxna och superstora på YouTube. 

Hur har de blivit så stora? Jag fattar att pranksen är jätteroliga första gången man ser dem ELLER om man går på lågstadiet. Tonåringar och äldre bör inte fixa att se fler än två på raken, för därefter är det som att höra en Bellman-historia på repeat (och det älskar ju barn!) Och jag förstår också grejen med att följa folks liv. Verkligen! Det är ju därför jag läser bloggar. Och Jocke och Jonna är ju extrema på det sättet att man får följa med på såväl bröllop som livmoderhalsoperationer. Men det är ju så extraordinärt dåligt producerat! De pratar helt utan manus, utan struktur, hur länge som helst, antingen med gnällig eller aggressiv röst. När det äntligen, efter många minuters tjat klipps, så görs det på ett fult och klumpigt sätt, och sedan fortsätter de gnälla. 

Men alla videos är förstås inte så. Många är när Jocke och Jonna gör helt vanliga saker. Delar en tårta, badar i en sjö, käkar en glass och pratar lite. Sånt som är ganska trevligt när man själv deltar och är tillsammans med någon man älskar, men som är väldigt tråkigt att bevittna, OM det inte är superproffsigt producerat. Sen gör de då ibland annorlunda saker, för jobbets skull, förstås. Jagar spöken eller spelar in någon skiva, och det verkar så ointressant att jag faktiskt inte ens gett det en chans. 

Förklara för mig!

//Mia
Bucketlist
Therese Lindgren får hjälp av Pär Lernström med att uppfylla en del av punkterna på hennes bucketlist. Det handlar om att dricka champagne, i champagne. Den klassiska drömmen om att bada i något man gillar (pengar, vin, godis...) Nu blev det ju en snålvariant, eftersom ett badkar fullt med skumpa skulle kosta miljarder. Så Therese fick bada fötterna i några deciliter champagne medan hon skålar med Pär. Hennes första kommentar är att det är så äckligt och inte skönt. Så kallt också. Men det är ju ännu äckligare att värma upp bubbelvin och bada i. Tänk den sura lukten. Mot slutet av klippet (när hon vet att hon snart ska få gå upp och tvätta sig) gaskar hon upp sig och säger att det är SÅ trevligt. 

Men sammanfattningsvis så måste det ju vara en läxa för oss andra. Sätt inte upp såna där klichéartade önskningar på er bucketlist. Välj bra saker i stället. Som vadå till exempel?

//Mia