Till nästa år så önskar jag ett mindre fokus på kroppar. Jag fattar grejen med kroppspositivism och kroppsaktivism, men jag är ändå så trött på alla jävla kroppar överallt. Kan vi inte bara prata om något annat?
//Mia
Men snälla, kroppsaktivism behövs så länge vi matas med hundratals halvnakna perfekta kroppar dagligen. Jag börjar min dag i busskuren med tre svettiga kroppar ur nån serie och avslutar med han Björn på en häst ...
Håller med! Jag är SÅ trött på prat om kroppar. När Skäringer kom med nåt program om kroppar kände jag bara SLUTA. Jag har inte sett programmet, har hört att det är jättebra, men jag ORKAR inte höra nåt mer om kroppar nu. Vem bryr sig??
Line: Jag såg ett avsnitt och det var EXAKT som man kunde förvänta sig. Inte dåligt men bara en upprepning av vad kroppsaktivister på sociala medier redan jobbat med de senaste fem åren. Men man kan ju hoppas att det sår ett frö hos några av de medelålders damerna i stugorna som bara ser linjär media...
I övrigt önskar jag mest att hela grejen skulle gå mer åt att bara... visa kroppar. Okommenterat. Låta Åhléns kampanja med en tjock modell UTAN att 1000 personer hyllar ”det modiga valet” i kommentarsfältet. För så länge vi ska påpeka gång på gång att ”ojoj hon var ju valkig men snygg ÄNDÅ vad tufft att ni frontar höstkampanjen med henne” så fortsätter vi ju att göda smalhetsnormen.
Håller med helt, Johanna.
Extremt ointresserad av kroppar.
Johanna, exakt så tänker jag med. Bra skrivet!
Kände bara ”snark och buhuu du har en asnygg kropp livet suger” när jag läste hennes inlägg. Hon känns också just nu extremt kroppsfixerad. Så till den grad att jag mår dåligt av hennes blogg och ska sluta läsa den om tre två ett... nu!
Det känns också mest ok att inte ha en perfekt kropp när man har varit gravid och fött ett barn för man har "burit ett liiiiiiiv!"
#8 Förstår inte exakt var du menar, men, kanske menar du samma som mig, haha, i så fall får det bli sagt två gånger, men alltså, är så trött på att man måste försvara och ursäkta sin kropp och dess utseende med att man faktiskt fött barn. Som att det är okej att vara "ful", för att man liksom uppfyllt något högre syfte. Jaha, men jag då? Som bara är slapp, degig och cellulitig och med bristningar, TROTS att jag inte har några barn? Är det okej ändå? Har också trötta tuttar och platt bak, men kan tyvärr inte skylla på några ungar utan jag ser helt enkelt ut såhär, utan att för dens skull försöka "göra något åt det", helt fräckt sådär.
Så om man har fött barn men inte har valkar eller bristningar eller har hängiga bröst eller problem med att kissa på sig, räknas man inte som en riktig kropp då? Fattar faktiskt inte dessa ständiga inlägg om kroppar. De finns, de ser olika ut. Punkt.
Håller med Johanna. Kan vi bara sluta med att hylla kroppar och kvinnor som viker ut sig. Punkt. Kampanja med olika slags kroppar och låt bli att hylla och kommentera. Det blir bara kontraproduktivt.
Kroppar säljer (även till kvinnor) och så länge det är så kommer alla blaskor att ha kroppar med på omslag och i artiklar. Förklätt till "kroppsaktivism", "mammakroppar" etc. Fan på det. Exploatering, det är vad det är...
Är tjock och är också trött på kroppsaktivism. Men det fanns en tid jag behövde den och på samma sätt antar jag att det finns andra som behöver den nu som inte är där jag är än. Så för min egen del har jag bara avföljt konton jag tidigare följt och inget mer med det egentligen.