bloggkommentatorerna

Vad är meningsfullt?
Jag och Mia var på #semst i Göteborg igår. Det var sjukt bra! Ahmed och Jonatan Unge är bara så roliga. Skrattade högt. 

På vägen hem i bilen pratade vi om drivkrafter. Jag har inte längre några. Inte på det sättet att jag känner eufori inför saker jag skall utföra eller att jag har mål att uppnå. Men vet ni varför?

Jag har allt. Det måste vara det. Annars hade jag fortsatt kämpa mot något. 

Som Bella skriver så har självkänslan med det att göra också. Jag gör sällan saker enbart för att andra ska tycka att jag är duktig längre. Prestigen lade jag undan för ett tag sedan också. Nu gör jag saker för att jag måste eller för att det gör gott för andra. 

Det jag ville ha när jag var 20år:
  • En familj.
  • Ett hus.
  • En utbildning och ett jobb som är meningsfullt. 
Det lilla räcker förmodligen för mig. Jag är nöjd. Pengar driver mig inte heller. Bara vi klarar oss okej. För er andra låter det kanske märkligt. Men så här kan det också vara. 

Jag har svårt att förstå hur siffror kan vara meningsfullt och drivande. Att andra tycker det är inte fel så klart, men för mig är det noll inspiration. Att se människor växa är större och därför har jag hamnat på den plats i livet där jag är just nu. 

//Anna-Maria


Jonatan och Ahmed. #semst

(null)







Ljudtips
Det är så härligt när man hittar något som man kan ha som ljudmatta när man ska sova. Vissa röster är så behagliga att lyssna på. Men det räcker inte riktigt med bra ljud, utan man måste också veta att det inte är obehagliga saker som sägs, till exempel att det blir någon pinsam stämning eller jobbig konflikt i samtalet. 

Därför är jag glad att jag hittade podcasten Vattnet går, där Eva Röse berättar om sina graviditeter och förlossningar. Eva Röses röst är helt underbar, och hon pratar sådär dramatiskt som vissa erfarna skådespelare pratar. Hon hoppar lite hit och dit i samtalet och det låter som att hon går på känsla. Det är oerhört avkopplande. Jag hamnar lite i trans. 
 
Det är ett tips att spara såna poddar att ha när man har svårt att varva ner och somna, eller bara behöver bli av med en oro som surrar i huvudet. 

//Mia
Bloggbluff
Möttes i morse av Tyra Sjöstedts instagraminlägg där hon tar avstånd från bloggarnas fejkliv. "Acai-skit", är ett nytt ord, och hon ifrågasätter vem som egentligen har råd med färska bär till frukost varenda dag. Om man inte fakturerar 150000 per Instabild så kanske man måste flytta över alla hallon och gojibär från den ena bowlen till den andra, för att till slut mixas ner i en smoothie, och fotografera dem på olika porslin varenda gång? Bara tvätta bort mandelmjöken och lägga dem i en skål, sen har man bilder så att det täcker hela veckans frukostar, till kostnad av en (svindyr). 
 
 
Tyra påminner oss om att vi varje gång vi hör en kändis tala ut om tidigare problem med psykisk ohälsa, ska gå tillbaka i arkivet och se hur den tiden skildrades. Det gör jag redan. Senast häromveckan när Peg Parneviks bulimi blev känd. Jag gick tillbaka på hennes insta och såg en massa gamla bikinibilder och texter om att våga vara sig själv, ingen annan ska säga att man inte duger osv. Jag dömer inte Peg eller någon annan, fan vad alla kämpar. Men jag menar bara att om man själv inte riktigt orkar kämpa så ska man komma ihåg att de där lyckliga leendena och kloka lärdomarna man möter överallt på sociala medier inte nödvändigtvis innebär större lycka än hos gemene man. 

//Mia