bloggkommentatorerna

Rättegång
Jag har helt missat vad det är Kissie är i rätten och gör? Någon som kan upplysa mig. Jag håller på att sätta 275 betyg och är lite off line just nu, om en säger. 
 
Men jag kommer tillbaka snart. 
 
//Anna-Maria
Staten hintar om att moderna föräldrar är lite dåliga
Har ni hört talas om de här korten som delas ut som diskussionsunderlag i föräldragrupper numera? Från statens medieråd, angående svenskarnas medievanor och skärmanvändning. Jag älskar ändå att staten håller på och försöker ta hand om oss och se till att vi agerar på ett vettigt sätt. Så länge deras råd är råd och inte lag så är det ändå mysigt på något sätt. 

Men jag håller ändå med Malin Wollin om att Barnhälsovården och BVC och liknande ska förmedla det som det finns evidens för. Inte genom att med skuldbeläggande och idiotförklarande bilder få folk att själva tänka ut att de bör ha dåligt samvete. 

Jag tror verkligen att många tittar för mycket på sin skärm för sitt eget bästa. Jag är en av dem, jag inser det. Jag förstår att barn kan fara illa av dels mobilmissbrukande föräldrar och dels överkonsumtion av skärm för egen del. Men var går gränsen? Forskas det på det? Finns det forskning i hur stor skillnaden är i hur föräldrar uppmärksammar och följer sina barn nu jämfört med "förr"?

Är det bättre att ägna sig åt sin mobil i sin ensamhet, än att använda den tillsammans med sina barn? Jag sitter ibland i soffan när barnen tittar på ett hjärndött tv-program, och har en unge i knät och en på ryggen och kollar mail och facebook samtidigt. Är det bättre att gå iväg och arbeta ifred istället för att ge dem den fysiska närheten?

Vilket är bäst: att föräldrarna sitter med på varje lekplatsbesök och gymnastikträning och tittar noggrant, eller att de är med och läser en tidning, eller är med och skvallrar med en annan förälder, eller är med och läser i sin mobil, eller inte är där alls? 

Hursomhelst, även om det skulle gå att få fram exakt HUR man är den bästa föräldern så har man inte möjlighet att göra precis alla rätt i alla situationer. Man kanske för egen del räddas av lite vuxen interaktion medan man ammar? När jag var liten pratade min mamma jättemycket i telefon. Hon ringde sin mamma, sin syster, sin moster och lite väninnor, eftersom alla var hemmafruar och ganska bundna till hemmet eftersom mannen hade bilen till jobbet (ja, det var typ så tidigt 80-tal där jag bodde). Nu ringer man ju inte och tjattrar på samma sätt. Då kan en Facebook-tråd rädda en från vansinne, när man inte talat med en blöjfri människa på hela dagen.  

//Mia
Julstressen
Läste den här meningen hos Egoina idag: "Så sjukt att det är julafton redan nästa vecka."

Det är det ju inte! tänker ni säkert, för det tänkte jag. Det är tolv dagar kvar, men ja, den infaller sig nästa vecka. Visst känns det sjukt mycket stressigare när man säger det som Egoina. Jag börjar för fan sörja att julen är ÖVER! Men i övrigt är det ett bra dag att lägga själva julafton på en söndag. Fredagar och lördagar är ju alltid bra, och nu kommer själva klimax på söndagen, så söndagsångesten försvinner helt. Och på måndagen, den värsta dagen av dem alla vanligtvis, då är man ledig och helt kravfri och kan leka med sina julklappar och äta en massa överbliven choklad. Man kan också om man vill, äntligen skippa sillen och skinkan och istället äta vettig mat, gärna med ett glas vin till eftersom tisdagen OCKSÅ är en röd dag! Genialiskt sätt att lura systemet! 

Sen tänkte jag på någon undersökning som Sigge Eklund pratade om i podden för några veckor sedan. Om att man blir glad av att julpynta tidigt. Det låter faktiskt helt rimligt när man tänker på det. De som pyntar tidigt är såklart samma människor som älskar julen. Vore konstigt annars. Och då kan de sitta i flera veckor och glädja sig över att det snart är jul. Vad skulle vinsten vara med att vänta? Att belöningen är mycket större om man väntar? Nja, man väntar ju ändå på själva julafton. Bara för att man tänder ett ljus som doftar apelsin och nejlika så betyder det ju inte att julen inträder på studs. Det snarare förstärker längtan. 

Man får däremot ångest av för mycket julmusik. Jag vet att jag anger luddiga källor, men jag orkar inte leta upp klippet då Alex & Sigge pratade om detta (som om Sigge Eklund är den mest pålitliga källan? Skitsamma!) men det finns källhänvisningar i artiklarna också. Av upprepad julmusik under en längre tid så mår man tydligen sämre. Lite svårare att förstå sambandet här tycker jag. All musik på repeat är ju ganska psykande. Det verkar handla mycket om butikspersonal som mår dåligt och det kan man förstå. Minns själv att jag hatade det när jag jobbade i en elbutik som hade extremt mycket kunder just runt advent och jul. De där klämmiga låtarna ville jag bara spy på. Men i vanliga fall lyssnar man på julmusik hemma, på juluppträdanden eller på julfestligheter. Då tror jag de allra flesta njuter av det. Eller också så tvingas man höra på det när man shoppar och då svettas man och trängs bland massa människor med ett högt tempo och hög ljudvolym runt sig. Då känns julmusiken som ett hån. Man stressar, trängs och konsumerar, när musikens budskap bara handlar om frid och lugn och kärlek. Kontrasten blir för stor, tror jag. 

//Mia