bloggkommentatorerna

Svar på tal
Läste en väldigt bra ledare på siten ETC. Den var som ett svar på Lotta Lundbergs text i Svenska Dagbladet den 8/10 om att kvinnor överdriver sin utbrändhet. 
 
Det här tycker jag var extra bra och jag och Mia pratade om det här för bara ett par veckor sedan: 
 
För tio år sedan kallade tjejers bloggintresse ytligt och utseendefixerat, medan männens bloggande ansågs driva fram en kulturell revolution enligt media. I dag kallar vi tjejers Instagrammande för självfixerat medan manliga Youtubers listas i Forbes.
 
Exakt! Det är ingen skillnad i hur viktig man är för världen om man spelar spel som man kommenterar, om man skrikande härmar tjejer i peruk eller skelande fotbollshulliganer eller om man tar bilder på sminkningar eller kläder. Det är samma sak. 
 
Så tack Hanna Gustafsson för en bra text. Jag håller med dig!
 
//Anna-Maria
 
 
Hugo utmanar ödet
På Facebook kommer det ibland upp klipp med folk som klantar till det. De gör något riktigt dumt och håller på att slå sig fördärvade på köpet. Det är nästan alltid killar som gör det. Eller, det kan vara en tjej som till exempel är på ett gym och misslyckas med någon övning så att stången välter över henne. Ren olycka alltså. Eventuellt lite klåpighet, men ändå en normal situation. Killar gör såna här saker: cyklar ner från taket och hoppas landa på barnens studsmatta nedanför. Gör en volt genom en dörr som leder in till en trappa och maximerar risken att både slå i huvudet i dörrposten och ramla 25 trappsteg ner. 

Men det är trots allt inte så ofta man träffar såna killar, och får höra hur de resonerar. Så det var kul att läsa hur Hugo Rosas har tänkt när han har ställt till det för sig. Han är självklart den typen, eller var det kanske framförallt när han var yngre. Det handlar väl i första och sista fallet om olyckshändelser, men dumdristigheten och risktagandet finns ju där. Han väljer att testa sin pappas cykelskor som gör att fötterna sitter fast på pedalerna, för första gången i trafik, utan instruktioner: "Jag satt alltså fast med cykelskorna på pedalerna och hade inte en jävla aning om hur man ”klickade ur”. Det gjorde inte så mycket tänkte jag, det är ändå landsväg nästan hela vägen." Resultatet är att han inte bara ramlar, utan även välter en tant med hjälp av sin hockeyklubba. Eller hur han tänker när han målar: "Det hade regnat och jag visste att det var halt på marken, men trodde ändå att det var lugnt att klättra upp för stegen." Spoiler: det var inte lugnt. 

Jag förstår det inte! Det finns inte en chans att jag skulle ta en sån risk. Det kanske är därför jag faktiskt skrattar rejält åt såna klipp. Jag skrattade högt åt Hugos historier också. 

//Mia
Påhopp på Paula
Jag har en nöt i kommentarsfältet. Hon eller han kommenterar nog i varje inlägg och det är aldrig något snällt. Den här personen har hakat upp sig på hur jag ser ut, eller framförallt hur min kropp ser ut.

Så inleds Paula Uribes inlägg. Paula ber människan sluta. Hon tycker det är skevt att kommentera andra människors kroppar. 

Jag önskar det vore nog så. Men Paula känner sig ändå tvingad att förklara att hon känner sig starkare än någonsin, att hon är muskulös och uthållig. Hon är i sitt livs bästa form. Hon spekulerar i om personen som kommenterar är avundsjuk. 

Alltså, det finns ju folk som är avundsjuka. Det finns också folk som bara är elaka, eller som bara stör sig på bloggande människor. Det finns folk som helt ärligt tycker att vissa bloggare är fula, eller tjocka, eller otränade. Någon enstaka väljer att hoppa på bloggare för att såra.  Jag tycker det är tråkigt att vettiga människor, som Paula, börjar försvara sig och sina kroppars rätt att se ut som de gör. "Jag är starkare än någonsin", eller "jag är nöjd och känner mig vacker", kan folk skriva.

Oavsett om man är ful som fan, klen som en sparris eller tjock som en saccosäck så har man rätt att se ut på det sättet, och alla som kommenterar är dumma i huvudet och ohyffsade. Det är bara så. Det är FEL att oombett bedöma folks kroppar, men det är inte fel att se ut som man råkar vara född. Man ska inte behöva rättfärdiga det med att man VILL se ut så. 

//Mia